Greklands Golgatavandring kan bli lång

Inga vänner, inga pengar och landet djupt splittrat. Grekland går en Golgatavandring och det är svårt att se hur den ska upphöra – oavsett resultatet i folkomröstningen i dag på söndagen.

Grekerna är utmattade, förvirrade, ilskna och uppgivna. Allt på en gång. De lever i ett permanent undantagstillstånd efter fem år av svidande sparpaket, regeringar som kommit och gått och förhoppningar om en begynnande normalitet som åter och återigen har krossat.

I detta extremläge där nerverna ligger utanpå ska de nu rösta om landets framtid.

För många är det ett val mellan Karybdis och Skylla, sjö- och klippmonstren i den grekiska mytologin som är lika farliga för Odysseus vilken kurs han än väljer i det trånga Messinasundet.

Två val står alltså till förfogande. Men inget av dem lovar en ”quick-fix”. Greklands problem är inte nya utan resultatet av en sanslöst uppblåst byråkrati, utbrett skattefusk, svaga institutioner, korruption och klientelpolitik. Det kommer att ta åratal, kanske en generation, att bygga ett livskraftigt Grekland.

Men nu är det alltså den akuta krisen som pockar på svar. Klart är att ett nej i omröstningen, alltså ett nej till sparpaketen och strukturreformerna som är knutna till fortsatt stöd, stänger dörren till kapitalmarknaderna och troligen också till fortsatt EU-stöd.

Samma sak gäller för nya IMF-lån. Den finansieringskanalen öppnas först när Aten betalat tillbaka nästan 1,6 miljarder euro som skulle ha funnits på IMF-kontot senast midnatt förra tisdagen – men pengarna finns helt enkelt inte.

Med brist på euro kommer staten förr eller senare att få betala skulder, löner och pensioner med skuldsedlar. Grekland hamnar i ett mittemellan, varken inne eller ute och förmodligen med två parallellvalutor, som innebär att landet går mot galopperande inflation och instabilitet, både ekonomiskt och socialt.

Vad som behövs är ett klart endera eller. Endera euron eller en ny valuta som på sikt möjligen kan få hjulen att snurra igen. Men en grexit skrämmer många.

– Ingen vet exakt vad ett nej skulle betyda. Det kan kanske gå bra. Men det här är ingen lek och jag vill inte riskera något, säger Litsa Eliopoulou som jag träffar på en demonstration på Syntagmatorget i centrala Aten.

Lika osäkert är vad ett ja i omröstningen betyder. Alexis Tsipras har i vaga ordalag meddelat att han i så fall avgår. Men många tror att det blir en avgång liknande Fifa-chefen Sepp Blatters – aviserad men förhalad och kanske bara ett taktiskt utspel.

Tänkbart är att Tsipras, efter en utrensning i det egna vänsterpartiet Syriza, sitter kvar i spetsen för en ny regering, kanske en samlingsregering eller kanske med en ny regeringspartner. Vänsterliberala To Potami (Floden) skulle i det senare fallet troligen ersätta dagens regeringspartner Oberoende Greker (ANEL) som är nationalistiskt och djupt EU-kritiskt.

Det mest sannolika är trots allt att det blir nyval. Grekland går då in i en förlamande valrörelse som med all sannolikhet slutar med att Syriza återigen vinner valet. Vad vore i så fall vunnet?

I ett optimistiskt scenario kan Alexis Tsipras se valutgången som ett mandat att kompromissa med långivarna. Men risken är att han fortsätter att vara lika oförsonlig som i dag – och då är vi tillbaka på ruta ett igen.

Faktum är att många av EU:s ledare har läst Tsipras fel. Han tolkas gärna som en populist som spelar ett högt spel för att få ut så mycket som möjligt för Grekland. I själva verket menar han vad han säger: Sparpolitiken är absurd och Europa försöker kuva en regering som vägrar att gå i bankernas ledband.

Man ska komma ihåg att Tsipras växte upp i en värld då Syriza var en brokig utomparlamentarisk proteströrelse och han själv aktivist och studentledare. Hans språkkunskaper är begränsade, likaså hans internationella kontakter och hans kunskaper om politiken utanför Greklands gränser.

Hur kommer då omröstningen i dag att sluta? Stalltipset är att rädslan för en farofylld resa ut i outforskad terräng kommer att överväga och att jasidan vinner. Samtidigt känner sig många greker förnedrade och svikna av EU och vill inte kapitulera.

Andra säger som butiksägaren Spiros Kemis som jag träffade häromdagen i centrala Aten.

– Vad har vi att förlora. Mycket sämre än i dag kan det inte bli. Alltså röstar jag med nej.

Hur det än går i omröstningen, klart står att grekerna på måndag vaknar upp i ett land som fortfarande är i djup kris. Ekonomin krymper, internationella investerare ser bara risker och bland bundsförvanterna i EU har Greklands regering förlorat all goodwill.

Irritationen till trots är det ingen som på allvar vill släppa ut Grekland på en politisk irrfärd. Geopolitiskt är landet en allt för viktig del i en instabil region med islamisk terrorism runt hörnet, gränser mot ett oroligt Balkan och flyktingströmmar från ett krigshärjat Syrien – och inte minst med Vladimir Putin som försöker få in en fot i Grekland för att splittra EU.

För Europa, NATO och USA är detta det tyngsta argument för att återigen hjälpa Grekland, men först när dammet efter omröstningen har lagt sig.

Fortsätt läsa:

Cred & Källa: Greklands Golgatavandring kan bli lång


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *