Hur gör man egentligen när man slits mellan att vilja trösta för att man älskar personen och delvis vilja lämna? Man bråkar så mycket och ser så olika på saker att den ena ständigt är ledsen och det anses att det bara är fel på en person. Alla bråk och tjafs och tårar gör en så matt och orkeslös. Man känner att man försöker och kämpar men allt verkar ständigt bli fel och på nytt gör man personen ledsen
Läs mer här:
Cred & Källa: blir de såhär för att man inte längre har några känslor kvar?
Lämna ett svar