Anette Lindbäck är sju år när hon förstår att något är fel och annorlunda med hennes pappa. Föräldrarna är skilda och pappan ska hämta henne för att hon ska vara hos honom över helgen.
– Jag minns att jag leker på innergården med andra barn när pappa dyker upp. Han är full och ropar på min tjejkompis i stället för mig. Jag kan fortfarande återkalla känslan av den oerhörda skammen, att pappa tar fel på oss två och inte känner igen sin egen dotter, säger Anette Lindbäck.
Ett annat starkt minne är när hennes mamma försöker begå självmord. Anette hittar henne i sovrummet, livlös efter en överdos av tabletter och sprit.
– När jag hittar henne är det bara jag hemma. Jag ringer efter ambulans och det enda jag tänker är att vår familjehemlighet inte får komma ut och hur utelämnad jag känner mig.
Att bli rädd eller be om hjälp fanns inte i Anettes värld. Hon var tvärtom van att vara den som räddade sin mamma och den som tog hand om saker och ting när allt annat var kaos.
Minnen av svek och maktlöshet finns kvar hos Anette, som växte upp med två missbrukande föräldrar. Mamman led även av bipolär sjukdom. Under sina depressiva perioder tog hon tabletter för att döva sin ångest. Hennes pappa var periodare och tablettmissbrukare. Han drack hårt i några veckor och höll sig nykter en period, då han bytte sprit mot psykofarmaka.
Föräldrarna skildes när hon var ett år. Anettes mamma blev strax därefter gravid med en man som också var alkoholist.
Utåt sett fungerade familjen hyfsat. Under mammans maniska perioder var hon en välfungerande, till och med överfungerande mamma till två döttrar, berättar Anette Lindbäck.
– Sedan när en sådan period var över gick hon in i depression och missbrukade både alkohol och psykofarmaka och klarade inte av att ta hand om sina barn.
Missbruket var inget föräldrarna talade om, vilket ledde till att Anette lärde sig att beroende är något skamligt och inget man pratar högt om, allt skulle döljas.
Anette Lindbäck har i vuxen ålder kommit underfund med att hon uppfann olika strategier för hur hon skulle bete sig för att anpassa sig och skydda sig själv, sin lillasyster och även sina föräldrar.
– Jag var ute med mina kompisar så mycket det gick. Då slapp jag vara hemma.
Anettes räddning blev hennes vänner. Hon tittade på hur andra var och härmade deras sätt och beteenden och valde de som var duktiga och som inte gick över några gränser. Hon hade också många intressen, som teater, friidrott och gymnastik.
Medan Anette sökte sig till kompisar som var bra för henne, blev hennes lillasyster den rebelliska, som gjorde uppror, rymde och skolkade. Tidigt hamnade hennes syster i eget beroende och dog i 40-årsåldern.
I musikföreställningen beskriver Anette Lindbäck uppväxten ur syskonens perspektiv. Hon söker också förklaringar till att hon klarade sig utan att själv börja missbruka och hur det kunde gå så illa för hennes lillasyster.
Senare i livet har Anettes räddning varit att ha gått i självhjälpsgruppen Adult Children of alcoholics, samt familjebehandling och egenterapi.
– Där har gestaltterapin spelat en stor roll för mig, för här kom jag i kontakt med mina känslor och lärde mig att sätta gränser, säger Anette Lindbäck.
Hon har också kunnat bearbeta svåra upplevelser och minnen som gjorde sig påminda i vuxen ålder. Ett händelse från barndomen var när Anettes mamma blev så sjuk att hon blev inlagd på psykiatrisk klinik.
Anette Lindbäck hade precis börjat första klass när hennes mamma en dag kom och hämtade henne från skolan. På vägen hem berättade hon att hon skulle läggas in på sjukhus för att hon sett bilar gå baklänges.
– Just då hade jag svårt att förstå om det var så att bilarna verkligen gått baklänges eller om hon hade sett fel. Att något var fel, det förstod jag, men inte vad. Hon sa ”Nu är det allvar” och det fick mig att känna mig stor, jag upplevde det som att jag fick ett förtroende av henne.
När mamman lades in på psykiatrisk klinik skiljdes systrarna åt, hennes lillasyster sattes på barnhem medan Anette fick flytta hem till sin klassföreståndares familj. Visserligen hade hon det bra i familjen, men hon fick aldrig vara barn på riktigt och hon fick aldrig veta om mamma skulle komma tillbaka eller inte.
Vad är det värsta med att växa upp i en missbruksfamilj?
– Jag fick hålla tillbaka mina egna känslor och ta hand om andras behov. Det som hände och som händer med alla barn är att du blir fråntagen din naturliga utveckling och blir medberoende. Men som tur är går det att reparera i vuxen ålder.
Anettes pappa dog i sviterna av sitt missbruk när Anette var 16 år. Då hade han varit nykter i ett år men fick ett återfall som kroppen inte klarade av. Anettes mamma lever men har svåra hjärnskador efter år av missbruk och bor på ett äldreboende för personer med psykisk ohälsa.
Har du försonats med dina föräldrar?
– Tack vare den djupgående terapi jag gått i som vuxen har jag kunnat göra det. Jag mår bra i dag, men det ligger hårt arbete bakom.
Anette växte upp på 1960- och 1970-talet, och då fanns inga tankar på att se barnens behov. I dag beräknas var femte barn leva i en miljö där missbruk finns i familjen. Men fortfa rande saknas kunskap bland personer som jobbar med barn och unga.
Anette Lindbäck anser att alla barn som växer upp med psykisk ohälsa och missbruk ska ha möjlighet att prata med någon som frågar hur de mår. Lärare och elevhälsoteam behöver utbildning för att bli bättre på att hjälpa eleverna. Att växa upp med föräldrar som missbrukar är ett helvete och ger djupa sår i själen. Därför är det så viktigt att bli sedd av omvärlden och tala om alkoholism mer öppet.
– Tidig upptäckt kan spara en massa mänskligt lidande hos de här barnen, som annars får svårt att leva fullt ut med ett fungerande känsloliv. De barn som växer upp i dysfunktionella familjer ärver beteenden och bär tyvärr med sig ett handikapp som går i arv till kommande generationer, säger Anette Lindbäck, som har tre saker hon vill säga till barn med missbrukande föräldrar:
Det är inte ditt fel. Du är inte ensam. Det finns hjälp att få.
Se artikeln här:
Källa: Anette Lindbäcks föräldrar missbrukade sprit och tabletter. Nu gör hon … – Upsala Nya Tidning
Lämna ett svar